När samhället skapar kriminella missbrukare

Om du inte har sett denna dokumentär – se den. Ett sånt fruktansvärt svek från samhället där man verkligen kan ifrågasätta om det inte är så att det faktiskt är samhället som har skapat en kriminell missbrukande man.

Det är enkelt att säga att alla har ett eget val och ansvar – men om man som barn slits från sin familj och blir placerad i familjehem och institutioner som å det djupaste kränker barn – så bygger man verkligen inte trygga barn som vet hur de ska hantera sina känslor. Och man lär verkligen inte barnen att göra sunda val eller att förstå vad eget ansvar är – eftersom ansvaret har ryckts ifrån en.

Under förra perioden som jag var familjehemsmamma och samtidigt politiskt aktiv drev jag vikten av att utföra oanmälda hembesök där barnen är placerade. Jag vet att det har blivit bättre, men långt ifrån tillräckligt. Jag menar att detta måste genomföras återkommande, för endast så kan vi förebygga och säkerställa att vanvård av det här slaget inte förekommer.

Hallå – hör ni mig!

Ett smärtsamt misslyckande av oss vuxna

Tidigare inlägg från Facebooksidan: Ajajaj, mitt hjärta blöder av att höra denna historia. En historia som dessvärre är hämtad från verkligheten. En verklighet som tyvärr är vardag för alltför många barn.
Hur är det möjligt att man kan tillåta att ett barn under sina 14 år i livet placeras på 33 olika platser och därmed sviks lika många gånger? Vad gör IVO (Inspektionen för vård och omsorg) kan man verkligen undra?

Flickan bakom pansarglas

Fin kampanj om att hjälpa barn i behov av stöd

Socialstyrelsen har startat kampanjen Min insats som handlar om vad man som familj eller ensamstående kan bidra med för att hjälpa barn som är i behov av olika insatser. Det kan t ex vara som god man, kontaktfamilj, jourhem eller som i mitt fall familjehem.

Till sin hjälp har de bett Stefan Löfven berätta sin historia som familjehemsplacerat barn. En tänkvärd historia om vad en insats för ett litet barn kan betyda. Kanske är det så att något av de barn som kommer bo hos dig eller mig som i framtiden också blir statsminister.

Min insats

Placering via kommun eller familjehemsföretag?

Tidigare inlägg från Facebooksidan:  Jag har fått några frågor om jag rekommenderar att ta placeringar direkt via kommun eller genom familjehemsföretag. Jag har själv haft placeringar både via en kommun och nu sammanlagt tre olika företag som jobbar med familjehemsvård och anser att det finns fördelar med båda. Jag har också suttit i socialutskottet i flera år och där har jag fått se en mängd olika företag och vad de erbjuder och levererar. Därför är mitt råd till er som funderar på att bli familjehem att istället höra er för vad det är som ni som familjehem får. Så har jag gjort nu, d v s jag sonderade terrängen och landade i ett företag som erbjuder en personlig kontaktperson som också är den som genomför utredningen på mig som person samt är den som har den huvudsakliga kontakten med socialtjänsten, dessutom är hon den som stöttar mig och barnet i vår relation. När hon inte är tjänst finns det alltid någon annan att tillgå och de har jour dygnet runt. Dessutom erbjuds jag handledning både enskilt och i grupp, utbildningar, föreläsningar och nu i helgen har vi varit på konferenskryssning till Åland där vi fick föreläsningar och möjlighet att nätverka med andra familjer – mycket givande!

Ett av de företag vi (jag och min dåvarande sambo) jobbade med erbjöd att kontaktpersonen kunde flytta hem till oss när vi skulle resa bort för att fira sambons 40-årsdag. Men denna tjänst tror jag tillhör ovanligheterna. Dessutom är det inget jag känner behov av, skulle jag behöva resa bort och inte kan ta med mig barnen så har jag gott om vänner som kan ställa upp.

En nackdel som jag upplevde med att ha placering via kommunen var att man inte hade något stöd efter kontorstid, vilket är en brist eftersom problemen sällan visar sig dagtid när barnen är i förskola, skola eller sysselsättning. Men jag vet att många kommuner har blivit mycket bättre och att man erbjuder detta numera.

Så om jag ska rekommendera något så är det just att kolla vad ni erbjuds och säkerställ att ni som familj har tillgång till stöd dygnet runt årets alla dagar. Det är lätt att tänka att man klarar allt själv, men om ditt placerade barn har rymt, tagit droger, hamnat på sjukhus eller beter sig märkligt kan det vara skönt att ha någon att bolla med – inte minst för att man inte senare ska få problem med socialtjänsten.

Kängurumamma till Mini

Tidigare inlägg från Facebooksidan: Idag har jag haft ett ovanligt och omtumlande uppdrag. Jag har varit på sjukhus och varit s k kängurumamma till en liten #prematurbebis – vilket innebär att Mini har fått ligga på mitt bröst mest hela dagen. Så mysigt men aj vilken sorglig start på livet

När samverkan mellan myndigheter brister

Tidigare inlägg från Facebooksidan: Har ni inte lyssnat på denna dokumentär så gör det. Den är en skrämmande skildring på hur illa det kan gå när inte myndigheter samverkar och när man viftar bort barns stökighet med att det säkert beror på hemmet. När man istället borde ha utrett för länge länge sedan. Hade denna kille fått veta att han hade en funktionsnedsättning inom autismspektrat så hade han förmodligen inte pucklat på folk och hamnat på bild i Efterlyst. Så sorglig historia som dessvärre inte är ovanlig  

Min farliga son

Slagsmål på Prisextra och tvivel på om jag ska vara familjehemsmamma

Tidigare inlägg från Facebooksidan: Kort efter att jag och min dåvarande sambo hade blivit utredda och godkända som familjehemsföräldrar fick vi förfrågningar om att ta emot fler ungdomar. Efter en kort betänketid och ett erbjudande om en supermysig kille så tackade vi ja. Vi kallar honom Bob Marley, för det var hans idol.

Samma vecka som Bob Marley flyttade in fick vi akut ta emot en väninnas son som kontaktfamilj, eftersom hon behövde avlastning. Så på mycket kort tid hade vårt tvåpersonershushåll förvandlats till en skapligt stor tonårsfamilj och det var omtumlande för oss alla – inte minst för killarna som nu skulle förhålla sig till helt nya bekantskaper.

På fredagseftermiddagen skulle jag åka och storhandla och frågade killarna om någon ville följa med. Jo då alla ville med och jag kände mig tacksam för att de både ville och för den bärhjälp jag skulle få. Jag tränade mycket och var ganska smal efter effektiva dieter då och de var alla större än mig. Men jag insåg att mat till tre tonårskillar skulle innebära ganska många matkassar.

Under bilresan till Prisextra skämtar de mycket med varandra och jag känner mig tacksam över att de verkar trivas ihop. Inne på Prisextra försöker jag få dem så delaktiga som möjligt i kommande måltider men de är helt uppslupna av att lattja med varandra. De har kul så jag låter dem vara. Men plötsligt går deras lek över styr. Michael Jackson och min väninnas son har knuffat varandra och plötsligt ramlar väninnans son in i en stapel med ostbågar. Istället för att bli ledsen eller att skratta åt det inträffade blir han skitförbannad och vill slå Michael Jackson.

Jag släpper kundvagnen och rusar fram och försöker medla. Men min litenhet i kombination med deras storlek och mängden testosteron funkar inte så bra. Jag märker att allt fler andra kunder börjar stirra på oss och känner paniken komma. Undrar hur jag ska lösa allt. Ska jag kalla på vakter? Ringa min sambo?

Bob Marley som hela tiden har hållit sig lugn och stått lite vid sidan om allt kliver då fram och tar tag i min väninnas son och leder ut honom ut honom ur butiken. Eftersom Bob Marley har ett naturligt lugn och är äldst och störst så protesterar inte väninnans son och jag och Michael Jackson kan under tystnad fortsätta handla.

Bilresan hem blev mycket tryckt och ingen av dem pratade med varandra. Där och då bestämde jag mig för att det första jag skulle göra på måndagen var att ringa till alla tre killarnas socialsekreterare och tacka nej till uppdragen. Tänkte att lilla jag kommer inte klara detta. Men redan när vi kom hem bad alla tre om ursäkt och vi fick en helt fantastisk helg och resan som familjehemsmamma fortsatte i flera år och jag ångrar inte en sekund. Men jag bestämde mig för att satsa på att bli ännu lite starkare

Många familjehemsbarn blir historielösa

Tidigare inlägg från Facebooksidan: När jag nyligen såg Janne Josefssons Pojkarna från Fittja, där han följde upp vad som hänt med fem killar som hamnat på bild i hans program Fittja Paradiso som sändes i slutet av 90-talet så fick man följa en av killarna som hade varit familjehemsplacerad en hel del. Det slog mig då hur historielösa många av dessa barn blir. De har sällan några foton eller namn på alla som de har varit placerade hos.

Sju veckor gamla Liten kommer inte ha några minnen från vår vecka tillsammans, men vem vet kanske kommer det en dag när hon vill få veta mer om sin uppväxt, vilka som tog hand om henne och hur hon såg ut.

Jag överväger nu att köpa en bok, typ den nedan, där jag skriver några rader och klistrar in de foton jag tog och sen skickar till den nya familjen så att de kan fortsätta. Men känner mig samtidigt osäker på om det är rätt.

Vad tycker ni? Rätt? Fel? Annan input?

Babys first book

Har nu gått Connect Familjehemsutbildning

Tidigare inlägg från Facebooksidan: Har vid nio tillfällen haft förmånen att gå en kanonbra familjehemsutbildning genom Humana Individ och familj. Utöver att det är kanon att träffa andra familjehem har det gett mig många nyttiga verktyg för att förhoppningsvis bli en bättre familjehemsmamma. Connect Familjehemsutbildning är ett stöd- och utvecklingsprogram på anknytningsteoretisk grund. 👍👏👨‍👨‍👧

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑